Det var några år sedan, innan ryggen började och slutade krångla, som jag fick nys om att litteraturkritikern och finkultursförfattaren Jan Arnald hade skrivit kriminalromaner.
Jag köpte några stycken som kommit ut i pocket och började läsa om Paul Hjelm, Kerstin Holm och de andra i A-gruppen. Jag föll för de starka personbeskrivningarna och dialogen dem emellan. Jag tyckte om de internationella brotten och människorna i kläm. Jag gillade samhällskritiken och dunklet i berättandet. Jag läste snabbt de tio kriminalromanerna och hade tänkt att omläsa hela serien.
Så såg jag att SVT skulle visa del ett, Misterioso, under julhelgen. Ja som spelfilm där varje bok hade två delar. Jag såg och blev så besviken. Dialogen och sammanhållningen i A-gruppen var som bortblåst. Paul Hjelm var så tafatt att jag inte förstår hur han lyckats klara varken en polisutbildning eller att vara pappa med radhus och fru. Mellan Kerstin Holm och Paul Hjelm fanns inte ens ett uns känslor. Ingenting i A-gruppens personer tydde på liv eller trovärdighet.
Jag såg del två, Ont blod, och jag måste säga att det såg bättre ut igen. Det fanns något som glödde. I del tre, Upp till toppen av berget, fanns nästan inga likheter från romanens story. Personregin var så usel att jag nästan grät.
Vill du titta på välgjord krimi rekommenderar jag starkt Foyles war som just nu går på Sjuan på söndagskvällarna. Foyles war utspelar sig i och runtom Hastings under andra världskriget. Scenografin och kostymen är fantastisk. Rollerna är noggrant uttänkta och spelas utmärkt och omsorgsfullt av väl regisserade skådespelare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar