Läser på DN´s debattsida 111003 en debattartikel skriven av Lena Jacobson (överläkare och docent) samt Hugo Lagercrantz (professor) på Astrid Lindgrens barnsjukhus om för tidigt födda barn och den vård samt det stöd de får under den första tiden av sina liv. Samhället satsar mycket pengar i den avancerade barnsjukvården, men när barnen blir äldre finns mycket lite pengar för att de ska få rätt till ett bra liv.
Debattartikeln avslutas med meningen "Samhällets ansvar slutar inte vid utskrivningen från akutsjukvården." Dessa ord tycker jag sammanfattar mycket jag tänkt på under mina snart sju år som sjuksköterska. Det läggs otroligt mycket resurser på akutvården i Sverige. Söker du akut får du en bra vård. Denna fina vård och behandling slutar oftast vid utskrivningen. Korttidsboenden läggs ner. Äldrevården sparar in på sjuksköterskor, rehabpersonal, forskning och individuellt anpassad vård. Vårdcentralerna har bara stafettläkare, som du får vara glad för om de pratar svenska, dessa läkare får betalt för mängden patienter de tar emot, inte för kvaliteten av hur de behandlar svårt sjuka patienter. Provtagningscentraler läggs ner där folk bor och centreras till de stora sjukhusen. Bilar och bussar som arbetar för färdtjänst och sjukresor körs av personal som inte är utbildad inom varken omvårdnad eller medicin. Förskolegrupperna och skolklasserna växer. Kommunerna drar in på skolsköterskor, skolkuratorer och skolpsykologer (på många friskolor finns inte dessa team alls). Maten som serveras i hemtjänst, på vårdhem samt i skolor och förskolor lagas långt-bort-i-stan.
Personal som arbetar inom vård, omsorg och skola är vår nya underklass trots hög utbildning och mycket ansvar.
Efter att du skrivits ut efter rätt och kostsam behandling inom akutvården måste du kämpa för att få den vård och behandling du behöver i ditt privata liv. Inte ens då fungerar rehabilitering och individuellt anpassad vård eller skolgång. Du måste vara kunnig och påläst. Du måste orka ta fajter. Du måste stå på dig. Du måste helt enkelt vara frisk om du är sjuk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar