Ledsen

Jag har aldrig tvingat någon att följa, eller ens att läsa ett ynka litet inlägg på, den här bloggen.

Jag har aldrig hävdat att mitt liv är det riktiga att leva eller att mina val är de rätta i andras (eller ens i mitt eget patetiska) liv.
Varje dag har jag dåligt samvete och är stressad över att jag inte klarar att sköta min diabetes till perfektion och att jag inte äter strikt ekologiskt, klimatsmart eller ens helt veganskt. Jag har dåligt samvete att jag inte tränar varje dag och att jag inte klarar av att arbeta heltid för att jag har sådan värk i ryggen. Jag mår dåligt för att jag aldrig kan njuta av det lilla utan att jag hela tiden måste tänka större och på alla människor som svälter och djur som dödas för att bli mat, -ja på alla som lider. Detta samtidigt som jag dricker den där ölen eller äter den där restaurangmaten. Jag är less på att hela tiden ha 100% kontroll över allt. Saker som inte ens står i min makt. Jag är så ledsen att jag inte klarar av att vara trygg och harmonisk. Jag har dåligt samvete för att jag är livrädd att förstöra de människors och kvinniskors liv som finns i min absoluta närhet.

Jag är trött på mina tankar och att aldrig kunna släppa dem helt. Jag är trött på att inte klara av att leva.