Röntgen

I morse hade jag den ack så efterlängtade telefontiden med min läkare på vårdcentralen. Jag förklarade för henne att min rygg sätter käppar i hjulet för mig. Att jag inte längre klarar av att gå längre än 10-15 minuter innan jag får så ont att jag inte kan andas. Så jag får sätta mig ned. Och då kommer det andra kvalet, fasen så få bänkar det finns ute i Stockholms södra förorter.

Jag behövde inte förklara alls att jag inte längre kan promenera ens kort. Jag sa bara att sjukgymnasten jag gått hos i sex månader tycker jag ska röntga eftersom ryggen inte blivit bättre, trots ryggövningar VARJE dag. Och att jag inte klarar av att arbeta annat än på timmar.

Tack för att jag fått remiss till röntgen. I morgon går jag dit. Näe, gå kan jag inte. Jag tar t-banan.