Förföljd (Dom jävlarna ska skjutas!)

I går kväll när jag gick hem märkte jag att det var en man som följde efter mig. Först trodde jag att jag bara var nojig och överdrev. När jag hade svängt av (på två gator som inte är naturliga för mig att ta här i Kransen) och han fortfarande var ett tiotal meter bakom mig blev jag rädd. Och arg. Och uppspelt.

Jag mötte tjejen med mopsen och varnade henne. Och sprang in i porten. Utan att passera gå eller vända mig om. Väl inne tittade jag ut genom köksfönstret och såg inte längre mannen i flerfärgad jacka.

I förmiddags när jag skulle iväg och handla mat möte jag mopstjejen igen och vi pratade ut. Det visade sig att hon blivit förföljd på min och hennes (vår) gata innan. Hon hade ställt sig gömd med hunden i givakt och spanat så jag kom hem ordentligt. Det finns vackra människor (alla är visst inte allt igenom onda?).

Det är väl själva fan att kvinnor inte ska kunna gå hem efter klockan 22 utan att känna sig förföljda eller faktiskt bli utsatta för förföljelse. Jag vet inte om denna man verkligen följde mig eller om det bara var slumpen som gjorde att han tog samma väg som jag. Varför kan vi kvinnor inte känna oss trygga i vårt närområde, inte ens i vårt kvarter.

Idag är jag inte längre rädd. Jag är förbannad. Och vill krossa patriarkatet mer än någonsin!