måndag 14 juni 2010

Att böja sig ner

Jag får inte böja mig ner.

När mamma och pappa kom hit i fredags kväll hade de med sig en griptång. Den är min näst bästa kompis (efter Stella) i min nya ryggvardag. Utan den hade jag inte klarat ta upp tidningen och posten från hallmattan, kunnat ge stella vatten eller mat eller riva i garderoben efter mjuka kläder. Jag hade heller inte kunnat ta upp allt som faller ur mina händer och hamnar på golvet eller leta fram saker som Stella lekt bort. Jag hittar ständigt nya användningsområden för den. Snart lär jag mig nog att knyta skorna med den. Tills dess är det flipflops som gäller.

1 kommentar:

  1. Du kommer inte vilja lämna den ifrån dig även när du tillfrisknat. En griptång går inte att leva utan, den kan man ha till en massa bra saker ;-)...eller så är det min mor som blivit lite väl bekväm...
    ///Åsa

    SvaraRadera