Hösttankar

Jag sitter och snorar och nyser.
Försöker samla samman hjärnan, liksom kleta samman den, så pass mycket för att skriva om maktstrukturer i moder Svea under någon period i modern historia.
Jag spyr på mäns makt som jag blir påmind om varje gång jag lämnar lägenheten.
Bihålorna värker och varje gång jag snyter mig får jag näsblod.
Utanför försöker löven blåsa bort och rädda sig från högerns införande av kapitalism och rasismens återkomst i riksdagen.
Inomhus kurar jag ihop som en rädd älg som försöker rymma från jägarna under älgjakten.
Hostan liksom fastnar i halsen och blir till tårar på mina kinder.
Vad fan är det för värld vi lever i?