Igår gick jag förbi ett tidningsställ utanför t-banan i Liljeholmen. Tidningen City (som tog över alla bra journalister från DN Kultur samt Marits Emil) kräver nu genom ett manifest mycket bättre vegomat på stans krogar.
Jag kan bara hålla med.
Att gå ut och äta med vänner eller kollegor som önskar äta djur (då jag själv inte valt restaurang) i Stockholm känns rätt meningslöst. Inte för att stanken av dött kött ligger i luften på restaurangen utan för att kockarna inte överhuvudtaget ansträngt sig för att göra en god eller välkomponerad vegetarisk rätt. Att i tid och otid bli serverad översaltad grötig risotto eller smaklös pasta och betala 200 spänn för det är inte roligt. Att de vegetariska rätterna så gott som alltid saknar proteiner på restaurangerna och att uteställena kan ta bra betalt för detta kaos av överkokta växthusodlade grönsaker och mängder med snabba kolhydrater är en katastrof. Att ha en vegetarisk rätt på menyn gör inte en restaurang till en bra restaurang. Så länge rätten är ihopslängd på en frukostrast kommer inte stans krogar att fyllas med grönsaksälskare. Dessutom kommer köttfrosseriet förvärras. Avsevärt. Sveriges kockar kan inte grönsaker. Den svenska kockeliten kan inte komponera vegetariska rätter.
Varje gång jag sitter där med mina trista spenatfyllda pastarullar eller med mina okryddade wokade grönsaker får jag försvara mig och världens alla vegetarianer. För hur roligt verkar det att vara vego?
Och så kommer kommentaren :"Jag skulle aldrig kunna vara vegetarian". ("Näe", tänker jag, "inte jag heller om jag tvingades äta sån här kärlekslös bukfylla morgon, middag, kväll".) Och då du som köttätare ser denna tristess ute på lunchen vareviga vardag och på finkrogen på lördagskvällarna kan jag förstå att ett vegetariskt livsval inte känns ett dugg njutfullt eller roligt.
Att inte kunna vara vegetarian är bara skitsnack. Att inte vilja vara det är en annan sak. Att våga vara vegetarian är att våga leva.
I nästa nummer (i morgon?) kommer Citys fortsättning på vegomanifestet. Jag väntar med spänning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar