Om att vara maktlös eller att försöka städa undan andras misstag, men ändå själv bli drabbad

Sjunde april 2014 började jag arbetsträna på Slottsträdgården i Malmö. Två timmar per dag fem dagar i veckan. Detta bestämdes av mig, tillsammans med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen i samråd med min specialistläkare på en öppenvårdspsykiatrisk mottagning i Malmö city.

En vecka före hade jag möte med mina två handläggare från Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan samt min handledare på min nya praktikplats. Jag informeradess om att jag nu befinner mig i ett arbetsmarknadspolitiskt program. Tillsammans gick vi igenom arbetsuppgifter i Slottsträdgården samt fyllde i diverse olika byråkratiska dokument samt bestämde startdatum för min arbetsträning. Eftersom jag har ett stort kontrollbehov, har stressat sönder mitt immunförsvar och har dåligt minne frågar jag två gånger vad som gäller om/när jag blir sjuk och får reda på att jag ska kontakta mina båda handläggare på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen samt min handledare. Detta dokumenterar jag i mitt block. Min handläggare på Försäkringskassan berättar även att det precis som på ett vanligt arbete krävs läkarintyg sjukdag 8, men att semester när jag är beviljad aktivitetsstöd inom rehabilitering inte är tillåten samt att jag kommer få samma ersättningssumma per månad som tidigare. Jag tänker att hela systemet är konstigt när det går att vara sjukskriven från en redan 100% sjukskrivning och att det är tur jag inte har familj som planerar åka på charter till Mallis eller till Skara sommarland med mig under industrisemestern. Känner mig dock glad att jag får göra nåt vettigt, är tacksam att bo i ett land där det är tillåtet att bli utmattningsdeprimerad och där det finns ersättning även för oss losers som stressat sönder våra utarbetade kroppar inom den allt mer sönderfallande vårdapparaten.

Någon vecka senare får jag via Försäkringskassan hemskickat ett dokument som berättar att jag kommer få ca 130kr/dag efter skatt eftersom jag inte har någon a-kassa. Jag kontaktar då min a-kassa som jag varit medlem i och betalat varje månad till sedan jag tog examen 2005, a-kassan berättar att Försäkringskassan i detta ärende inte varit i kontakt med dem före de skickat ut detta beslut, men att de redan skapat ett ärende eftersom Arbetsförmedlingen haft kontakt. Jag får då skicka in arbetsgivarintyg samt ett dokument om att jag varit sjukskriven på 100% sedan juni 2013. En vecka senare får jag hemskickat ett nytt kuvert från Försäkringskassan där min nya ersättning räknats ut tillsammans med a-kasse-ersättningen (observera att a-kassan endast ligger till grund för Försäkringskassans beslut och att det inte är min a-kassa som betalar ut min ersättning. Om jag inte varit medlem i a-kassan hade jag alltså fått klara mig på ca 4000kr/månad efter skatt i ersättning.)

Fyra dagar in på nya arbetsträningen får jag influensa. Trots att jag knappt kan prata ringer jag och sjukanmäler mig till min handledare på "arbetet" och min handläggare på Försäkringskassan samt e-mailar (modernt värre!) min handläggare på Arbetsförmedlingen. Dag 8 tvingar jag Vårdcentralen att ge mig en akuttid för att skriva ett intyg, trots att jag känner mig bättre och planerar arbetsträna kommande vardag. Det intyg läkaren skriver godkänner inte Försäkringskassan. Sitter återigen i kö till Vårdcentralen och får god hjälp av en trevlig sekreterare som ser till att rätt intyg skrivs och skickas in till rätt adress, med kopia hem till mig eftersom jag nu börjar inse att jag måste ha kontroll så allt går rätt till.

Femte maj har jag tillsammans med mina två handläggare och min handledare ett uppföljningsmöte på min praktikplats. Veckan innan har jag varit hos min specialistläkare på psykiatriska öppenvårdsmottagningen, hon har rått mig att långsamt öka upp tiden på praktiken samt tycker jag ska ha rätt till åtminstone en veckas semester med ersättning. Jag har bytt psykolog allt känns liksom bättre. Ljusare. Lättare. Mötet flyter på, vi ökar upp min tid till tre timmar/dag fem dagar i veckan och ändrar klockslaget att börja till 7:30 efter mitt förslag. Min rehabilitering förlängs till 31/8. Jag får fylla i nya dokument som handläggaren från Försäkringskassan sticker under näsan på mig. Vi pratar om mina sjukdagar och jag får reda på att jag gjort allt rätt med sjukanmälningar och intyg. Jag får även tips från handläggaren från Arbetsförmedlingen vad jag kan lägga till i min aktivitetsrapportering. Jag frågar om jag kan vara ledig dagen före midsommarafton för att fira midsommar med min familj på landsstället i Östergötland (bokade tåg-biljett 90 dagar innan avfärd för att få så billig biljett som möjligt. 90 dagar innan betyder i mitten av mars, det är innan min rehab-period startade), det får jag inte om jag inte tar ledigt utan ersättning. Om verksamheten tillåter har jag rätt att ta någon veckas semester i sommar. Verksamheten tillåter, dock får jag vara utan ersättning den veckan i så fall. Att min läkare tror en veckas ledighet nu när jag äntligen börjat må bättre och är piggare skulle göra mig friskare har ingen betydelse eftersom det är Försäkringskassan som betalar ut ersättning och det är de som bestämmer detta.

Väl hemma känns det såklart tråkigt att jag inte kommer kunna besöka min mormor i sommar, detta kan vara hennes sista år, men jag är ändå rätt nöjd över att jag nu åtminstone vet att jag ska jobba med vettiga personer och arbetsuppgifter ända till 31e augusti och att jag inte behöver oroa mig för mycket ekonomiskt. Ja, om jag fyller i alla dokument rätt och sköter mig på arbetsträningen.

Sjätte maj får jag ett kuvert från Försäkringskassan med posten. Jag öppnar brevet och finner att de eventuellt ska dra in min rehabersättning (sjukpenning) eftersom jag inte anmält mina sjukdagar med influensa till Försäkringskassan. Jag ringer min handläggare efter att jag gråtit i panik en timme. Tyvärr var jag ute med hunden när handläggaren ringer tillbaka och jag kan inte svara medan hunden bajsar. Min handläggare berättar på röstbrevlådan att jag ska bortse från brevet eftersom vi på mötet dagen innan fyllde i samma dokument (dock utan att under punkt 5 specificera varför jag inte anmält sjukdom dag ett). Jag litar inte på det hon säger utan kontaktar Försäkringskassans kundtjänst (alltså inte min handläggare) idag efter arbetsträningen. Efter tjugo minuters förklarande av mig har jag övertygat denna vettiga handläggare om att jag gjort vad jag kunnat för att göra rätt. Handläggaren kunde även se i min långa akt att jag kontaktat min handläggare första sjukdagen, men att hen inte anmält det vidare i systemet. Nu väntar jag alltså, med nerverna på utsidan, på att en handläggare på Försäkringskassan ska ta ett beslut om jag får fortsätta med rehabersättning. Vad som händer om jag inte får fortsätta för att min handläggare på Försäkringskassan inte informerat mig med rätt fakta, vet jag inte. Jag tror jag kanske riskerar att hamna på psykakuten, men det kan jag ju inte veta innan.

Det värsta med detta rekordlånga blogginlägg är att det inte kommer någon punch-line. Detta är min verklighet och jag lovar att jag inte är ensam att hamna i kläm. Är det meningen att en ska behöva kämpa såhär så är det tur jag bara är på arbetet tre timmar per dag, har någon sorts hjärnkapacitet och både pratar och skriver svenska flytande. Alla dokument som ska skickas in vid olika tidpunkter till olika instanser varje månad samt detta byråkratiska stelbenta system av omyndigförklarande av sårbara individer skapar bara maktlöshet. Till dessa individer, som helst av allt bara skulle vilja ha ett jobb eller bli friska, hjälper inte ett stelbent system där en ständigt misstänks fuska till sig bidrag. Det hjälper inte någon till ett bättre självförtroende, hälsa eller till arbete.

Spar-tips från alliansen-kramare sökes

Hej alla ni som röstade på alliansen i förra valet! Jag skulle behöva lite hjälp med spar-tips från er. Reglerna är ändrade och från och med förra veckan och det ser ut att bli så att jag kommer få leva på 5000kr/månad netto eftersom försäkringskassan och arbetsförmedlingen styrs av arbetslinjens företrädare.
Under tiden ni har fått upp era löner, renoverat era kök, haft läxhjälp till barnen och grillat kött har jag tagit hand om era ensamma systrar, era cancersjuka vänner, era skadade mammor, era döende pappor och era ångestfyllda bröder så pass att jag en dag inte orkade längre.
Åter till era bästa spar-tips: Jag kan inte spara in på resor eftersom jag inte äger bil, jag kan inte göra nåt åt räntorna eftersom jag bara har CSN-lån och jag äter redan billigt (ogräs och gröt).
Till er andra råder jag er att ha fasta jobb, jobba heltid och inte bli sjuka-speciellt inte utmattningsdeprimerade för då orkar du ingen ork kvar till annat än att fylla i blanketter till försäkringskassan och arbetsförmedlingen

Angående Försäkringskassan

Enligt Försäkringskassan är det samma sak att vägra rehabiliteringsåtgärd (tex gå på möte) som att försöka omboka mötestiden. Att försöka omboka en mötestid (en vecka innan) kan alltså leda till upphörd ersättning.
Att utgå från att alla sjuka egentligen är kärnfriska och ljuger samt att ingen vill jobba är filosofin. Det är fint att jobba. Alla ska jobba. Om du inte jobbar ska du dö. 
Med vänlig hälsning, arbetslinjen

Var jag inte sjuk innan, så lär jag ju bli det nu. 

inlägg

Till er som följer bloggen (är det någon förresten?) så ber jag om ursäkt för oaktiviteten här.

jag håller på att öva på att vara oaktiv. 

Sensommar och sjukdom i väntan på döden

Vi väntar alla på döden.

Läs Kristian Gidlunds blogg här. Snart är det försent. För dig som vill höra hans sommarprat från tidigare i somras klicka här.

Själv sitter jag och passar på att njuta av ljudet av regn som slår mot rutan, min kissekatts mjuka päls mot kinden samt kaffets frisk-syrliga och raw-bollarnas chokladiga smaker mot tungan.

Mina drömmar tar slu

Mina drömmar tar slu

Jag har fått problem med ryggen igen. Jag har ont hela tiden och har svårt att sitta överhuvudtaget och att stå längre stunder. jag har sjukanmält mig från nattpassen i helgen. Känner mig ondsint och har mycket dåligt samvete för sjukskrivningen. Jag har svårt att sova på grund av värken och kan endast gå, gå, gå för att slippa smärtan. jag funderar såklart mycket på framtiden. På hur jag ska klara av att leva med detta. Om det kommer gå över. Om det finns mer att göra än det jag redan gör (och har gjort sedan hösten 2009). Tänker också på min ekonomi, ingen vill ha en 35-årig sjuksköterska med pajad rygg och ett svagt psyke.

Mina problem med ryggen känns små. Till och med futtiga, nästintill överdrivna och obefintliga. Känner mig elak och egoistisk när jag läser Kristian Gidlunds inlägg på bloggen I kroppen min. Vill även läsa boken. Känner mig otacksam och hemsk. Jag tror inte det är så han vill att läsarna ska känna. Jag får perspektiv. Och tar en promenad till.

Forsythia

Forsythia, originally uploaded by martinaph.

Lyckades ta mig ut från lägenheten igår. Det hade blivit vår. Det var som berusande.

Idag har jag feber igen.

Sjukvård måste få kosta pengar - Du är din sjukdom

Sjukvård måste få kosta pengar
av Elin Grelsson Almestad