Skotten i Malmö drabbar mig otroligt hårt i hjärtat. Och i hjärnan. Jag älskar Malmö och malmöiter.
Fokus har skrivit en artikel om Malmö. Om den så kallade segregationen, människorna som lever i staden, stadens områden, skotträdsla...
Första stycket om förskolebarnen berättar precis vad Malmö är för mig. Nämligen rätten att få klä mig hur jag vill, arbeta med vad jag vill, komma varifrån som helst och ändå respekteras både centralt och i utkanten av staden. Om jag lägger till ett stycke med att förklara hur god, billig falafel smakar, hur fuktiga havsvindar känns mot kinden och hur lätt det går att cykla på välskyltade cykelbanor i hela staden värker det lite i bröstet. Av kärlek. I Malmö passar jag in hur jag än beter mig och klär mig, varifrån jag än kommer och vilket mitt språk än är. Normen är inte lika snäv som i Stockholm. Malmö andas och människorna med det.
Skotten skrämmer. Och skapar rädsla. Det gör mig förbannad. Malmö är en fruktansvärt bra stad att bo i.
Malmös själ, just det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar