På promenad i hettan lurar sjön Erlången med sin svalka!
måndag 28 juni 2010
fredag 25 juni 2010
torsdag 24 juni 2010
måndag 21 juni 2010
Tunnelbaneförare Henrik
19 januari i år hade jag träffat min gode vän H. Jag tog tuben (linje 14 mot Fruängen) från T-centralen. På tåget är det en fantastisk tunnelbaneförare som skojar och pratar med resenärerna! Han berättar bland annat att det är Henrik som är dagens namnsdagsbarn och önskar oss trevlig resa. Sedan dess har jag grämt mig över att jag inte sa till honom när jag steg av i Kransen att han är min favorit!
Under eftermiddagen i dag sitter jag och pysslar med en ny typ av bokmärke och lyssnar på bästa P1. Förstå hur glad jag blir när radion sänder ett reportage med intervju om och med tunnelbane-Henrik! Jag får då reda på att hans efternamn är Montin och att han kört tunnelbana i sju månader! Han är så typiskt spontan och ostockholmsk, jag älskar´t!
Tydligen är det fler än jag som tycker om att åka med honom! Kanske finns det hopp för den här staden trots allt! Lyssna på reportaget här. Och ta röda linjen och lyssna efter Henrik!
Under eftermiddagen i dag sitter jag och pysslar med en ny typ av bokmärke och lyssnar på bästa P1. Förstå hur glad jag blir när radion sänder ett reportage med intervju om och med tunnelbane-Henrik! Jag får då reda på att hans efternamn är Montin och att han kört tunnelbana i sju månader! Han är så typiskt spontan och ostockholmsk, jag älskar´t!
Tydligen är det fler än jag som tycker om att åka med honom! Kanske finns det hopp för den här staden trots allt! Lyssna på reportaget här. Och ta röda linjen och lyssna efter Henrik!
Sprutbyte i Stockholm!
Äntligen har landstingsfullmäktige i Stockholm röstat ja till sprutbytesprojektet. I fyra år kommer försöket pågå. Malmö och Lund har haft sprutbyte till städernas intervenösa missbrukare på infektionsklinikerna sedan 1987. Läs mer om sprutbyte i Skåne här.
I höst startar försöket i Stockholms län! Äntligen!
I höst startar försöket i Stockholms län! Äntligen!
söndag 20 juni 2010
Men vad äter kungligheterna?
Kollade en del på bröllopsspektaklet mellan Victoria och Daniel under gårdagen. Det var flådigt. Och kändes som att titta på en gammal film. Men de verkar fantastiskt kära!
Det roligaste med SVT´s sändningar var att min gamla gymnasiekompis Jonas Borg arbetade som fotograf, både i storkyrkan och på slottet!
Jag är lycklig över brudparets val av blommor föll på ekologiskt odlade svenska försommarblomster. Jag är glad att bröllopsmenyn bestod av svensk, säsongsbetonad och ekologisk mat. Dock undrar jag som en galning om någon bröllopsgäst åt vegetariskt eller veganskt! Och i så fall vad fick de?
Till sist vill jag önska ett stort grattis till alla nyblivna brudpar, oavsett konstellation. Hoppas alla fick sin egen prins eller prinsessa och att ni kommer bli mycket lyckliga! Glöm inte att äta vegetariskt minst en dag i veckan i ert nya vuxna och respektfulla liv som gifta!
Det roligaste med SVT´s sändningar var att min gamla gymnasiekompis Jonas Borg arbetade som fotograf, både i storkyrkan och på slottet!
Jag är lycklig över brudparets val av blommor föll på ekologiskt odlade svenska försommarblomster. Jag är glad att bröllopsmenyn bestod av svensk, säsongsbetonad och ekologisk mat. Dock undrar jag som en galning om någon bröllopsgäst åt vegetariskt eller veganskt! Och i så fall vad fick de?
Till sist vill jag önska ett stort grattis till alla nyblivna brudpar, oavsett konstellation. Hoppas alla fick sin egen prins eller prinsessa och att ni kommer bli mycket lyckliga! Glöm inte att äta vegetariskt minst en dag i veckan i ert nya vuxna och respektfulla liv som gifta!
Sommar 2010
På midsommardagen 26e juni inleds årets Sommar i P1. Varje dag till 22e augusti får vi lyssna till mer eller mindre kända svenskars sommarprat och deras utvalda låtar. I år är jag mest nyfiken på artisten Amanda Jenssen 8/7, skådespelaren Meta Velander 10/7, skribenten Andres Lokko 20/7, professorn i idéhistoria Karin Johannisson 26/7, artisten Andreas Lundstedt 28/7, bilderboksskaparen Pija Lindenbaum 29/7, mediamänniskan Johanna Koljonen 1/8, författaren Birgitta Stenberg 4/8, skådespelaren Vanna Rosenberg 11/7, författaren Monika Fagerholm 14/8 och statsepidemiolog Annika Linde 18/8.
Johanna Koljonen är just nu det bästa svensk media har att erbjuda! Hennes P3 Kultur är så mittiprick man kan komma, hennes krönikor i nyhetsmagasinet Fokus är alltid lika välskrivna och hennes filmrecensioner för SVT´s Kulturnyheterna är trovärdiga! Jag bokar in första augusti och dukar upp med finporslinet i högsommarsvetten!
Här finns hela listan på 2010 års sommarpratare!
Johanna Koljonen är just nu det bästa svensk media har att erbjuda! Hennes P3 Kultur är så mittiprick man kan komma, hennes krönikor i nyhetsmagasinet Fokus är alltid lika välskrivna och hennes filmrecensioner för SVT´s Kulturnyheterna är trovärdiga! Jag bokar in första augusti och dukar upp med finporslinet i högsommarsvetten!
Här finns hela listan på 2010 års sommarpratare!
tisdag 15 juni 2010
Kent och En plats i solen
måndag 14 juni 2010
Sköna gröna Grebo
Kolla vad som satt på anslagstavlan vid Midsommarparken i Midsommarkransen 100614 kl 15:12. Mer information finns på festivalens hemsida.
Att böja sig ner
Jag får inte böja mig ner.
När mamma och pappa kom hit i fredags kväll hade de med sig en griptång. Den är min näst bästa kompis (efter Stella) i min nya ryggvardag. Utan den hade jag inte klarat ta upp tidningen och posten från hallmattan, kunnat ge stella vatten eller mat eller riva i garderoben efter mjuka kläder. Jag hade heller inte kunnat ta upp allt som faller ur mina händer och hamnar på golvet eller leta fram saker som Stella lekt bort. Jag hittar ständigt nya användningsområden för den. Snart lär jag mig nog att knyta skorna med den. Tills dess är det flipflops som gäller.
När mamma och pappa kom hit i fredags kväll hade de med sig en griptång. Den är min näst bästa kompis (efter Stella) i min nya ryggvardag. Utan den hade jag inte klarat ta upp tidningen och posten från hallmattan, kunnat ge stella vatten eller mat eller riva i garderoben efter mjuka kläder. Jag hade heller inte kunnat ta upp allt som faller ur mina händer och hamnar på golvet eller leta fram saker som Stella lekt bort. Jag hittar ständigt nya användningsområden för den. Snart lär jag mig nog att knyta skorna med den. Tills dess är det flipflops som gäller.
söndag 13 juni 2010
Medan regnet faller...
...ned på fönsterblecket funderar jag på den senaste veckan och allt jag varit med om.
I tisdags blev jag akut opererad för mitt eländiga diskbråck på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Jag blev av de allra flesta under vårdtiden behandlad med respekt och professionalism.
När jag vaknade upp på uppvakningsavdelningen efter operationen hade smärtan i vänster ben nästan försvunnit helt. Jag hade såklart andra smärtor, mest från ryggslutet och runt operationssnittet.
När jag kom tillbaka till min hemavdelning vid 19-tiden på kvällen brast det för mig. Jag var lättad över att ha genomgått operationen. Jag var stolt över mig själv att ha bett om hjälp (trots att en undersköterska betett sig fruktansvärt illa mot mig och min sänggranne. Avvikelse!). Jag mådde illa, hade värk, var geggig i huvudet och hade högt blodsocker. Eftersom jag reagerat starkt på lokalbedövningen med stresshormon i med att få hög puls hade jag legat länge på uppvakningsavdelningen och väntat på kardiolog (hjärtläkare). Pulsen gick inte ner. Det var otäckt.
En kompis hade lovat att titta in till Stella under dagen, eftersom jag skulle vara borta minst två dygn från henne och lägenheten. När jag kom till avdelningen fick jag reda på att hon inte hunnit åka dit. Klockan halv åtta, fast i en säng, där en överarbetande sjuksköterska försökte ordna till allt (som inte den hemska undersköterskan förstått sig på att göra!?) började jag gråta. Jag blev oroligt att katten skulle må dåligt under natten. dagen därpå skulle hon inte få besök förrän tidigast på eftermiddagen. Jag var besviken, arg och fruktansvärt ledsen. Jag skulle behövt koncentrera mig på mig själv och mitt tillfrisknande, inte på om Stella skulle klara natten utan att leta i lägenheten efter mig eller något substitut.
När nattpersonalen kom fick jag osötade grova mackor, te och i alla fall lite omsorg.
Under natten fick jag muskelkramp i på baksidan av vänster ben. Flera gånger. Från skinkan ända ner i hälen. Det var inte lätt att manövrera. Jag ringde inte på klockan en enda gång utan härdade ut med smärtan. Jag var tvungen att komma hem till Stella dagen efter.
Det visade sig att pappa också blivit besviken på min kompis som lovat titta till Stella. Han körde bilen (utan min vetskap) till Huddinge på morgonen därpå med min bror som passagerare. De hämtade ut mina apoteksvaror (oxykodon, paracetamol och lågmolekylärt heparin) och körde hem till katten, som var kärlekstörstande. Men vid liv.
Under tiden hade jag blivit av med nålar och katetrar, ätit lite frukost och lyckats ta mig ur sängen självständigt. Jag ville hem. Drack som en galning och lyckades kissa efter KAD-dragning. Träffade sjukgymnast och trapptränade. Fick nytt förband. En transport bokades till mig. Och så fick jag osmaklig lunch med konstig konsistens, halva tvingade jag i mig.
Micke stannade tills i fredags eftermiddag. En trygghet försvann. En ny trygghet anlände i och med att han avlöstes av mina föräldrar som stannade tills idag. De har hjälpt mig att handla, ta upp saker från golvet, vattna, laga mat bland annat. Framför allt har de varit ett bra sällskap.
Jag kan gå nu. Mer än två kilometer i taget. Fast jag blir trött i ryggen. Jag jobbar med griptång och kan inte knyta skorna eftersom jag inte får böja mig ner. Och Försäkringskassan strular eftersom jag inte jobbat på fast anställning det senaste året och mitt i sjukskrivningen skulle börjat på nytt arbete.
Regnet faller fortfarande ner på försommargrönskan utanför fönstret. Jag är lycklig över att bo i ett utvecklat land och ha fått operationen gjord. Jag är tacksam att jag har så många fina vänner och en underbar familj som stöttat mig före och efter operationen. Och utan alla tankar som blev tänkta på mig i tisdags hade jag inte klarat av dagen så bra som jag gjorde.
Nu börjar mitt nya liv, med min nya rygg. Jag ser fram emot det!
I tisdags blev jag akut opererad för mitt eländiga diskbråck på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Jag blev av de allra flesta under vårdtiden behandlad med respekt och professionalism.
När jag vaknade upp på uppvakningsavdelningen efter operationen hade smärtan i vänster ben nästan försvunnit helt. Jag hade såklart andra smärtor, mest från ryggslutet och runt operationssnittet.
När jag kom tillbaka till min hemavdelning vid 19-tiden på kvällen brast det för mig. Jag var lättad över att ha genomgått operationen. Jag var stolt över mig själv att ha bett om hjälp (trots att en undersköterska betett sig fruktansvärt illa mot mig och min sänggranne. Avvikelse!). Jag mådde illa, hade värk, var geggig i huvudet och hade högt blodsocker. Eftersom jag reagerat starkt på lokalbedövningen med stresshormon i med att få hög puls hade jag legat länge på uppvakningsavdelningen och väntat på kardiolog (hjärtläkare). Pulsen gick inte ner. Det var otäckt.
En kompis hade lovat att titta in till Stella under dagen, eftersom jag skulle vara borta minst två dygn från henne och lägenheten. När jag kom till avdelningen fick jag reda på att hon inte hunnit åka dit. Klockan halv åtta, fast i en säng, där en överarbetande sjuksköterska försökte ordna till allt (som inte den hemska undersköterskan förstått sig på att göra!?) började jag gråta. Jag blev oroligt att katten skulle må dåligt under natten. dagen därpå skulle hon inte få besök förrän tidigast på eftermiddagen. Jag var besviken, arg och fruktansvärt ledsen. Jag skulle behövt koncentrera mig på mig själv och mitt tillfrisknande, inte på om Stella skulle klara natten utan att leta i lägenheten efter mig eller något substitut.
När nattpersonalen kom fick jag osötade grova mackor, te och i alla fall lite omsorg.
Under natten fick jag muskelkramp i på baksidan av vänster ben. Flera gånger. Från skinkan ända ner i hälen. Det var inte lätt att manövrera. Jag ringde inte på klockan en enda gång utan härdade ut med smärtan. Jag var tvungen att komma hem till Stella dagen efter.
Det visade sig att pappa också blivit besviken på min kompis som lovat titta till Stella. Han körde bilen (utan min vetskap) till Huddinge på morgonen därpå med min bror som passagerare. De hämtade ut mina apoteksvaror (oxykodon, paracetamol och lågmolekylärt heparin) och körde hem till katten, som var kärlekstörstande. Men vid liv.
Under tiden hade jag blivit av med nålar och katetrar, ätit lite frukost och lyckats ta mig ur sängen självständigt. Jag ville hem. Drack som en galning och lyckades kissa efter KAD-dragning. Träffade sjukgymnast och trapptränade. Fick nytt förband. En transport bokades till mig. Och så fick jag osmaklig lunch med konstig konsistens, halva tvingade jag i mig.
Micke stannade tills i fredags eftermiddag. En trygghet försvann. En ny trygghet anlände i och med att han avlöstes av mina föräldrar som stannade tills idag. De har hjälpt mig att handla, ta upp saker från golvet, vattna, laga mat bland annat. Framför allt har de varit ett bra sällskap.
Jag kan gå nu. Mer än två kilometer i taget. Fast jag blir trött i ryggen. Jag jobbar med griptång och kan inte knyta skorna eftersom jag inte får böja mig ner. Och Försäkringskassan strular eftersom jag inte jobbat på fast anställning det senaste året och mitt i sjukskrivningen skulle börjat på nytt arbete.
Regnet faller fortfarande ner på försommargrönskan utanför fönstret. Jag är lycklig över att bo i ett utvecklat land och ha fått operationen gjord. Jag är tacksam att jag har så många fina vänner och en underbar familj som stöttat mig före och efter operationen. Och utan alla tankar som blev tänkta på mig i tisdags hade jag inte klarat av dagen så bra som jag gjorde.
Nu börjar mitt nya liv, med min nya rygg. Jag ser fram emot det!
Maktutövande patriarkat
Fan vad ledsen jag blir att kvinnor inte ska kunna gå hem en ljus försommarnatt utan att bli förföljda och våldtagna. Flera anmälda överfallsvåldtäkter är anmälda under natten mot lördag. (Läs här, här och här.) Undrar hur många som blev våldtagna i natt. Undrar om jag vågar gå ut, Bäckvägen ligger bara några kvarter bort.
I april blev jag förföljd på min gata. I min hemmiljö. Som tur var mötte jag hon och hunden. Räddaren i nöden i ett allt kallare samhällsklimat där förtrycket mot kvinnor successivt ökar.
I april blev jag förföljd på min gata. I min hemmiljö. Som tur var mötte jag hon och hunden. Räddaren i nöden i ett allt kallare samhällsklimat där förtrycket mot kvinnor successivt ökar.
måndag 7 juni 2010
Diskbråck L5-S1
Taxi till Karolinska Huddinge är bokad klockan halv sex (!) i morgon bitti. Avfärd från avdelning K83 till operation beräknas till halv åtta. Jag har packat två böcker, nyaste Språktidningen med klurig ordbilaga och senaste numret av Fokus samt laddat iPod:en med flera avsnitt av "På minuten", "Spanarna" och P3Kultur från Sveriges Radio. Jag har också med öronproppar.
Läkaren lovade sjukskrivning i ungefär 3-5 veckor vid tungt arbete. Hoppas jag kan arbeta åtminstone några veckor på Stockholms sjukhem i sommar!
Jag är inte rädd att aldrig mer vakna upp. Jag är rädd för att tappa kontrollen.
Men vad det ska bli så skönt att få slippa den här otäcka smärtan, kanske klarar jag efter operationen att gå längre än 50 meter utan att behöva sätta mig, kanske kan jag borsta tänderna stående och kanske får jag sova längre än 30 minuter i sträck. Kanske tror min förra chef på mig när jag sagt att jag haft ont, kanske kan hon ta min rapport om arbetsskada på allvar?
Läkaren lovade sjukskrivning i ungefär 3-5 veckor vid tungt arbete. Hoppas jag kan arbeta åtminstone några veckor på Stockholms sjukhem i sommar!
Jag är inte rädd att aldrig mer vakna upp. Jag är rädd för att tappa kontrollen.
Men vad det ska bli så skönt att få slippa den här otäcka smärtan, kanske klarar jag efter operationen att gå längre än 50 meter utan att behöva sätta mig, kanske kan jag borsta tänderna stående och kanske får jag sova längre än 30 minuter i sträck. Kanske tror min förra chef på mig när jag sagt att jag haft ont, kanske kan hon ta min rapport om arbetsskada på allvar?
lördag 5 juni 2010
Östergötland är vackert (Goddammit!)
Var i Linköpingstrakten för 60-årskalas, Pub Grebo, musikklassernas årliga avslutningskonsert "Försommarsång" och natur i förra veckan. Lyckades ta en del foton.
Pappa grillar i ösregn. Tur att det fanns rödvin att värma sig med!
På väg till städning, dagen efter, 60-årsfesten.
Kalvar. (Att äta upp för egoistiska människor.)
Älvorna dansar över Erlången.
Syrén efter regnskur.
Mandelblom.
Om du gillar detta och vill se mer har jag lagt upp en hel del foton här.
torsdag 3 juni 2010
Poesins periodiska system
Extremt roligt för ordnördar!
Läs och begrunda! Jag lovar att vi humaniorafrälsta gillar detta periodiska system bättre än det mamma prackat på mig sedan födseln!
Bilden är hämtad från SVT-programmet Babels blogg.
Läs och begrunda! Jag lovar att vi humaniorafrälsta gillar detta periodiska system bättre än det mamma prackat på mig sedan födseln!
Bilden är hämtad från SVT-programmet Babels blogg.
Galago
Spring (eller cykla) till närmaste Press-stopp eller välsorterad tidningskiosk av god kvalitet och köp nummer 99 av serietidningen Galago. Tidningen är fylld av politiska serier och kostar 89 kronor. Du kommer inte ångra ditt inköp!
Diskbråck
Jag har fått diagnos. Stort medialt diskbråck L5-S1. I går var jag på ortopedakuten i Huddinge. Nu går jag på maxdos värktabletter och kan ändå inte gå mer än 20 meter utan att nästan gå åt av smärta. Jag klarar av att stå i ungefär två minuter. Lagom till tandborstningen alltså.
Det blir mycket läst. Och så har jag ju mitt SVTplay. Och så tittar jag på naturen.
Jag klarar fortfarande att cykla kortare sträckor.
Det blir mycket läst. Och så har jag ju mitt SVTplay. Och så tittar jag på naturen.
Jag klarar fortfarande att cykla kortare sträckor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)