På mina (som det ibland känns oändliga) promenader och vandringar runt Hägersten och på södra Södermalm har jag den senaste månaden börjat se fler och fler män med barnvagnar. Ibland män tillsammans med andra män. De ser mer avslappnade ut än de flesta kvinnor som är väldigt piffade, lattedrickandes och ser sura ut. Männen ler och binder ett band mellan sig och ungen som många kvinnor inte gör - de liksom stövlar på och pratar i mobilen samtidigt som de fixar läppstiftet och fluffar håret.
I många av vagnarna sitter ungar i ettårsåldern. Några är fortfarande små bäbisar, alltså i en ålder där de fortfarande inte äter "riktig" mat. De befinner sig i vad man kan kalla som amnings- eller-mjölkersättningsåldern!
Detta mina vänner, betyder att fler mammor och pappor (och andra konstellationer av par) väljer att gå ifrån amningstvånget. För varför ska den biologiska mamman vara fastspänd vid bäbisen tills den är nio månader? Varför ska det vara den födande kvinnans rättighet att få stillhet och närhet genom att mata barnet?
Att papporna tar ut sin föräldraledighet är fint! Varför kan de inte amma också? Att ge mjölkersättning är dock en mycket bra början!
Läs mer om könsmaktsordningar och genus på Vi som aldrig sa sexist.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
kommentera mera!
SvaraRaderaDu har en något negativ syn på barn som säger att mamman skulle vara "fastspänd" till sitt barn i nio månader bara för att hon ammar.. Har man den synen på barn borde man inte heller skaffa några. Väldigt många, om inte de flesta, mår bra av och uppskattar den speciella närhet som man får genom att just amma. Vill man så är det dessutom ganska lätt att pumpa mjölk så att pappan eller någon annan kan ge i flaska.
SvaraRaderaDessutom har de flesta barn redan börjat äta annat /mosmat /gröt /välling långt innan niomånadersåldern, något som papporna lätt kan hjälpa till med. Att säga att det skulle vara orättvist för papporna att inte kunna hjälpa till med maten precis i början är ju bara löjligt. Att ta hand om en bebis innebär att försöka tillfredsställa just denna lilla persons behov, inte föräldrarnas. Pappan kan lätt dela närhet med barnet den första tiden genom att ligga hud mot hud och bara mysa. Eller att få ögonkontakt och prata med den lilla.
Och, amningen är i det långa loppet i en så begränsad period så att papporna har all tid i världen till närhet och att utveckla sin egna speciella relation till det lilla barnet. Mammorna har efter avslutad amning en hel massa tid att vara med sig själva om det nu är det de behöver. Men, åter igen, att skaffa barn betyder att sätta denna person i centrum, inte att hela tiden hävda sin egen rätt till ensamtid eller självutveckling.
Men framför allt, den allra bästa näringen man kan ge ett barn i början av livet är just bröstmjölk. Det kan aldrig ersättas. Och därför borde bröstmjölken och amningen vara förstahandsalternativ så långt det går för alla som skaffar barn. Inte ens egna behov.
1. Alla kan amma, även män.
SvaraRadera2. Jag vill inte och ska inte ha barn.
3. Så fort man som icke-förälder säger något om barn har man alltid fel.
4. Förövrigt anser jag att människor och kvinniskor ska skaffa barn för att de är intresserade av barn och inte för att förhållandet går på slentrian eller för att alla ens polare skaffar barn.
Förresten är det inte alltid en mamma och en pappa som har ett barn ihop. Det finns många olika konstellationer.
SvaraRaderaNej, män kan inte amma.
SvaraRaderaJag skrev aldrig något om att du som inte är förälder har fel, jag kritiserade det du hade skrivit. Vad mig angår hade du lika gärna kunna ha haft barn, jag hade skrivit samma saker ändå.
Jag vet mycket väl att det inte alltid är en mamma och en pappa som har barn, det var därför jag ovan skrev att mamman (den med mjölk i brösten) kunde pumpa mjölk "så att pappan eller någon annan" kunde mata i flaska.
Och, självklart ska man skaffa barn därför att man är intresserad av barn. Det var väl ändå precis det jag skrev, inte något annat. Det jag vidare skrev var dock att man när man skaffar barn ska sätta denna i centrum, inte sig själv. Vad har din nummer 4 att göra med det jag skrev? Det jag argumenterar för (vilket jag är ganska tydlig med i sista stycket) är att amma barnet, givet att man har bröstmjölk. Inte något annat. Och att det inte längre är ens egna behov som alltid ska gå först.
Män kan amma. Likaväl som kvinnor.
SvaraRaderahttp://www.visomaldrigsasexist.net/2009/09/om-ammande-man-och-manniskors-hat.html
http://www.etc.se/12204/visst-kan-maen-amma/
Dock mer kontroversiellt!
Varför måste allt vara könsneutralt, Mart, "bara för att"?
SvaraRaderaOm min fru gillar att amma, och kanske t om ta huvudansvaret för barnet den första tiden (hör o häpna!) och jag som man istället tar annat ansvar som för henne då är betungande - varför är det inte rättvist?
Vem tar sig rätten att klistra på sin åsikt på oss, och säga att bara dens åsikt är rätt?
Är jag inte född med en fri vilja?
Jag må vara påverkad av miljön jag växt upp i, som indirekt gjort att jag skulle tycka det vore märkligt att amma - men vad är problemet eller felet i det?
Det sociala sammanhang du lever i, och den sociala och kulturella ryggsäck du bär med dig - det är ju en del av livet?
Sen väljer vissa att sträva emot strömmen, hitta egna vägar, försöka påverka andra (känner du igen dig?) medans vissa faktiskt är helt NÖJDA med att vara en del i ett större sammanhang.
Jag behöver ingen mer avancerad mening med livet än så. Solsken. Glada vänner. En kall öl. En härlig familj jag älskar och som älskar mig.
Det finns de som nöjer sig med betydligt mindre än så.
Försök ha lite förståelse för andras tankar och åsikter. Försök gärna skapa gehör för dina egna åsikter, och försök gärna påverka oss "andra idioter som omger dig", men påstå inte för en sekund att just ditt sätt att se på hur livet skall vara - eller vad rättvisa är - är det korrekta, "bara för att du bestämt så".
// Vän o glad i Grebo
Alla är födda med en egen vilja och ett eget liv att bestämma över.
SvaraRaderajag vill inte pracka på dig eller någon något. Du behöver inte läsa min blogg eller tycka något om den t ex.
Jag har inte samvete att inte tycka saker. Som att det är synd om djuren för att de blir plågade i köttfabrikerna eller att det är fint att fler pappor tar ut sin föräldraledighet när barnen är små. Alla föräldrar behöver vara med sina barn och sätta dem först och högst. Alla barn behöver trygghet i att vara med sina föräldrar i harmoni. Oavsett om vi bor i Grebo, i Stockholm city eller i slummen i Jakarta som människor eller i en ladugård som kor.
Dessutom har jag ingen aning om hur det är att leva utan att tänka och varje dag ha dåligt samvete. Ingen annan än jag är idiot.
Jag borde varit tydligare, och för det ber jag om ursäkt.
SvaraRaderaJag beundrar dig för din energi att vilja förändra. För din energi att orka skriva den här bloggen.
En människa som tycker mycket är full av liv, och i princip alltid gott omsorgsfullt tänkande.
Det jag inte gillar är de ibland respektlösa uttrycken.
"Mördare" (de som äter kött), mansgrisar, idioter och liknande. Nu bakar jag in din gamla blogg i samma deg här, men det är delvis relevant i denna nya version.
Låt mig ta ett exempel.
Genom att kalla någon för "mördare" för att de äter kött, och att de i din världsbild är jämställda med mördare då du likställer djurens rätt med människornas (på ett ungefär) gör du samma misstag som jag anser att Kurt Westergaard och Lars Wilks gjorde.
De ritade karikatyrer av profeten Mohammed och fick dessa publicerade (more or less) trots att de visste att det var respektlöst.
De motiverar det hela med att de har rätt att göra det, och ville peka på det omöjliga att utnyttja denna "rätt" på ett öppet sätt.
All rätt man har behöver inte utnyttjas.
Bara för att du har rätt att kalla mig mördare så måste du ju inte göra det? Det kanske sårar någon? Mig?
Alla har verkligen inte samma världsbild och politisk, ideologisk eller moralisk uppfattning.
Det är BRA att du försöker påverka.
Kanske måste vi inte äta kött. Kanske är det ett kulturellt arv som går att träna bort. Kanske kan alla män tränas att se kvinnor som jämställda.
Kanske kan man förändra arbetsmarknaden så att ingen diskrimineras?
Listan kan göras lång.
Risken med att tala om för dem som är oliktänkande att de är idioter och mördare, är ju att folk slutar lyssna på VAD det är du säger. Du blir viktigare än budskapet - och då inte i positiv mening. Du motverkar då med dina medel dina egna syften.
Vill du förändra världen så var lite av en marknadsförare istället?
Påvisa alternativen och framhäv det goda i dem.
Din grundtanke är rätt (i min åsikt - säkert inte i allas men det kommer den aldrig bli), men du trampar mig ibland hårt på tårna när du försöker få fram den. Är du med?
Jag äter kött, och kanske skulle kunna tänka mig sluta göra det i framtiden. Men absolut inte för att någon kallat mig mördare. Sådant avskräcker snarare.
Kämpa vidare! Glad!
// Vän o glad i Grebo
Åhhh Martina, du är ingen idiot!!! Jag önskar att de som läser dina inlägg skulle läsa det mer som att vi är alla lika olika och lägger energi på olika saker. Jag ser det som att vi har alla olika saker i livet som är viktiga för oss. Vad som är bra och dåligt är upp till var och en och du framför vad du står för i din blogg-helt rätt. Jag skriver om det som ligger mig varmast om hjärtat i min blogg. Fokus i mitt liv har förändrats sedan jag fick barn. Jag förstår att det är tufft att vara en "Mart", som inte vet hur det är att leva utan att tänka, för det blir tungt att ha allt på dina axlar. Att rädda världen är inte lätt! Jag tänker att det är just därför du skriver för att få ett möte, bli sedd och förstådd! Inte kritiserad, dömd och missförstådd! Ibland är det ju dock så att om jag inte får någon bekräftelse på det positiva jag gör, kan jag ju alltid få uppmärksamhet på det negativa! En sak har jag i alla fall lärt mig i det här livet, och det är att om du tycker att du är ödmjuk, så kan du alltid bli ännu mer ödmjuk! Det existerar ingen sanning, vi har alla olika versioner av verkligheten! Men vi är alla människor av kött och blod och med typ samma behov!
SvaraRaderaÅterigen pepp till dig <3!
Kram från Åsa som försöker sluta kämpa och börja leva...eller hur var det nu?! I alla fall välja mina strider så att jag kan vinna kriget...äsch skitsamma, jag försöker hanka mig fram...
Vän o glad i Grebo har en fantastisk förmåga att klä känslorna i ord när jag läser Martinas blogg.Jag tänker, var inte så aggresiv Mart utan slappna av o var lite "Hakuna matata". Enbart för din egen skull... Kram från Kristina
SvaraRaderaJag försöker varje dag Kristina. jag försöker så mycket att jag ibland går sönder.
SvaraRaderaMen det är inte lätt när tankarna på världens barn, djuren i köttfabrikerna, hemlösa, våldtagna, kroniskt sjuka och miljöförstöring tar över. Då är det inte lätt att slappna av och ta en bärs och vara glad och nöjd.
Kan bara hålla med! Jag älskar oxå Vän o glad i Grebo...jag undrar sååå vem den kloka människan är...nyfiken i en strut...Det är sååå ödmjukt skrivet!
SvaraRadera///Å.